|
|
|
Hästkrafter på export. En vän frågade om jag kunde virka ett par dalahästar som hon ville ge som avskedspresent till två utbytesstudenter från Kanada. Jag hade egentligen ingen aning om hur jag skulle göra, men blev så sporrad av idén att jag sa ja.
Numera bor hästarna i Montreal respektive Alberta. Så fort de såg Kanadas röda och vita flagga förstod de att de hade kommit hem.
Själv håller jag på med en tredje häst i ett lite större format. Nu när jag har utformat en grundidé vill jag gärna utveckla den ytterligare. Att jag är nöjd med något betyder sällan att jag är färdig. |
|
 |
Fodral till smartphones. Praktiska, uppiggande och något flottare än den gamla strumpa som jag inledningsvis skyddade mobilen med. |
 |
Och när man ska vara mobil med mer än mobilen kan man lägga sina prylar i en stickad väska prydd med träpärlor. Till exempel. |
|
Virkade godsaker är uppskattade presenter. I min smak är de lite väl fiberrika, men å andra sidan räcker de ju i bortåt en evighet. |
 |
Ett sista farväl. Den här rosen lade jag på min vän Carins kista vid begravningen. Det finns ingen som jag har handarbetat så mycket med som med henne och därför kändes det så rätt att låta en handgjord blomma följa henne in i nästa värld.
|
|
|
Kraft, lugn, mod. Ett sådant här litet hjärta i handen kan vara förvånansvärt effektivt mot oro och spänningar.
Antistresshjärtat är en av mina mest populära mjukvaror och jag har själv gärna ett i handen när jag vet att jag ska ta mig igenom något extra krävande. |
|
Till påsk roade jag mig med att virka färgglada ägg som jag fyllde med godis och sydde ihop. Vilket på vissa håll möttes av en viss miss-tro...
Eliot visade mer entusiasm över ägget än över innehållet, men hans matte Karin fick en smaskig påsk. |
|
|
Ett större påskägg gjorde jag till mina körvänner i Chorus Lin. Och när jag själv fick vackra blommor av mamma såg jag förstås till att genast virka en liten kruka till dem. |
|
|
|
